Idag så ringde sambo och pappa J mig på jobbet och bad att jag skulle hämta småkaninerna på dagis. Han mår inte alls bra med förkylning och hög feber.
När jag kom till dagis så busade vi lite jag och småkaninerna, jag pratade lite med deras fröknar om hur dagen varit osv.
Sen när vi skulle klä på oss för att promenera hem i ösregnet så ville storasysterkaninen absolut inte ha på sig några ytterkläder. Nähepp tänkte jag, då struntar vi i det.
Lillasysterbuskaninen sprang bara och gömde sig hela tiden men till slut så gick hon med på att klä på sig. SJÄLV som alltid. Hon blir vansinnig när man vill hjälpa.
Väl ute (efter en halvtimme) så öste regnet ned och min plan på att sätta Elin i vagnen och Kajsa på ståbrädan och springa hem gick snabbt om intet.
Lillasysterkaninen vägrade vagnen. Hon skulle gå. Punkt.
OK, så i snigelfart gick vi.
Efter en stund så började storasysterkaninen gnälla om att hon frös och ville ha på sig kläder. Och hennes klänning fick faktiskt absolut inte bli blöt.
Efter 100 år kom vi äntligen hem och då klädde båda småkaninerna av sig alla blöta kläderna och kröp ned under pappas täcke i soffan och värmde sig. Där var det varmt och gosigt att sitta och mysa med en febrig pappi.
5 kommentarer:
mmm mysigt... Jag tog bilen till dagis idag, himlen öppnade sig lagom till jag skulle gå ut genom porten för att promenera dit... Förstår att ni blev blöta!
Kram
Härligt när man väl kommer hem. Mysigt att krypa ner hos pappa.
haha är det inte för underbart med ungar :P
Känner igen det där med att ha ett barn som VÄGRAR sitta i vagnen...och det är något som man till slut får ge upp, för hellre går man sakta än att ha ett litet barn som ramlar i backen ;)
Kram
Undrar varför de alltid ska vägra när det är som viktigast? ;-)
Skicka en kommentar