Världens mest stolta storasyster

Lillasysterkaninen är en väldigt väldigt stolt storasyster.
Hon vill hjälpa till att sköta lillebrollan hela tiden. Häromdagen skulle hon sätta på honom ett par byxor och småpratade under tiden med honom:
-var är lillebrors fot, var är lillebrors fot?

Hon säger ofta att hon kan vissa saker nu eftersom hon har blivit storasyster, eller att hon når högre för att hon är storasyster nu.

Idag så hämtade jag småkaninerna på dagis och vi var kvar ute och lekte i 1½ timme. Ungefär en timme av den tiden gick lillasysterkaninen runt runt på dagisgården med lillebrollan i vagnen.
Det har hon pratat om ända sedan vi berättade att vi skulle få en bäbis, att hon vill dra bäbisen i barnvagnen då.

Gammal mat

I kväll när det var sovdags så ville småkaninerna att jag skulle vara hos dem när de skulle somna.
Och eftersom lillebrollan sov så sött så följde jag med dem in i sovrummet.
-Vill ni att jag ligger mellan er så ni får ligga på mina armar frågade jag.
Så somnade vi när vi var på landet nu i somras.
-Jaa, det vill vi ropade småkaninerna glatt.

Vi lade oss i sängen och storasysterkaninen sade:
-Äntligen är den gamla mamma här. Jag tycker bättre om gamla mamma än den nya.
(Och med det så menar hon naturligtvis att det har blivit annorlunda sedan lillebrollan föddes. Extra tydligt har det ju blivit eftersom jag varit med småkaninerna 24/7 sedan en och en halv månad tillbaka.)

Och lillassysterkaninen hänger på såklart, fastän hon precis höll på att somna och inte riktigt hörde vad hennes storasyster sade.
-Mamma, jag tycker också bättre om gammal mat.

En mycket gammal bild, men en favorit i repris.

2 små bilar

Idag när lillebrollan sov så gjorde jag klart två små bilar som jag ska skicka vidare som tack för en tjänst.
Jag kanske skulle ha satt hjulen lite längre ned, men som sagt så är jag sällan nöjd till 100% när jag gör något.
Och alltid duger de väl till ngn extranyckel eller så.

Bäbismys

Lillebrollan sover och äter, kissar och bajsar.
Bäbismys.

En jobbig söndag

På söndagen hade vi en återbesökstid med lillebrollan på BB.
Vi hade tänkt åka jag och J och så skulle mostern vara barnvakt åt småkaninerna.
Men av olika anledningar stjälptes planerna och jag fick åka själv.
En anledning var att sambo och pappa J har blivit smittad av småkaninernas dagissnuva och som bekant blir han inte bara lite förkyld utan åker på hela kitet med feber, snuva och hosta.

På BB gick allt bra och vi passade samtidigt på att göra hörseltestet på lillebrollan som visade på godkänt.
Det visste jag nog redan för han söker efter våra röster med blicken när vi pratar.

Men när vi kom hem han och jag, då var jag helt slut.
Vi åt lunch och sedan lade jag mig med lillebrollan i sängen och J parkerade sig i soffan.
Mostern gick ut med småkaninerna, de skulle cykla till en lekpark i närheten.
Jag slocknade på två sekunder ungefär och vaknade 2½ timme senare när småkaninerna och mostern kom hem. Då var de alldeles dyngsura för det spöregnade ute.

Jag mådde kasst och tog tempen och hade mycket riktigt feber.. :-/ Fy vad nervös jag blev, att det skulle vara något med snittet.
Men ju längre kvällen led, desto bättre kände jag mig, skönt nog.
Och i morse när jag vaknade var febern borta.

Finaste ungen ett, två och tre.

Nätterna blir långa

Lillebrollan har ju bara funnits i fyra ynka små nätter varav två av dessa har spenderats hemma.
Natten till igår så sov jag dåligt, men alla de övriga i familjen sov bra.
Igår kväll när vi skulle gå och lägga oss så gjorde vi upp en fältplan jag och J.
Vi bäddade dubbelsängen åt fel håll så att säga, med kuddarna på långsidan och han bäddade åt sig själv i soffan, redo att bistå småkaninerna när (inte om) de skulle komma upp på natten.

Sedan vi kom hem från landet har nämligen storasysterkaninen vaknat om natten och tassat in till oss och vill inte somna om i sin egen säng.
Säkert en fas så vi lägger inget större krut på det.
Men eftersom lillasysterkaninen fortfarande vaknar på natten och vill ha sällskap samtidigt som lillebrollan vill käka så blir det ett litet dilemma.
Trodde vi.

Lillebrollan sov så sött så, vaknade ett par gånger och ville ha mat men somnade om så fint efter varje gång.
Lillasysterkaninen kom och lade sig tätt tätt intill mig och hade lite svårt att somna om. Hon följde med mig upp och bytte blöja på lillebrollan och när vi lade oss sedan somnade hon fort.
När storasysterkaninen så småningom kom in ville hon hålla mig i handen men somnade om på stört.

Själv låg jag vaken en liten stund och lyssnade på allas andetag och bara mös.
Tänk vilken fin liten familj jag har.

Hemma

Åh vad det är skönt att vara hemma.
Lite läskigt och ovant, men mest skönt.

Och tänk hur fort man glömmer hur det är att ha en liten nyfödis.

Finbesök

På onsdagens eftermiddag kom småkaninerna på besök till BB.
Åh vad jag saknade de då!
Jag hade pratat med dem i telefon flera gånger och första gången när jag ringde och berättade att lillebrollan hade kommit så sade lillasysterkaninen:
-mamma, jag snaknar dig.
Och storasysterkaninen frågade:
-mamma, gick det bra att föda lillebrollan?

När de kom så var lillasysterkaninen lite avvaktande först, men efter en stund vågade hon sig framåt och klappade lite på lillebrollan.
Storasysterkaninen kunde inte se sig mätt på honom.
-Åh vad han är söt, åh vad liten han är sade hon ideligen och frågade om hon fick hålla honom.
Och såklart fick hon det.

När vi sedan kom hem på torsdagen, då ville lillasysterkaninen också hålla.

Lillebrollan

I tisdags så kom han, lillebrollan.

Allt gick superduperbra skönt nog.
Jag hade iskallt räknat med att det skulle funka lika smidigt som de tidigare två gångerna och att jag skulle behöva stanna kvar två nätter och precis så blev det.

Han är löjligt lik sina storasystrar och luktar precis likadant. Fina fina lilla lillebrollan.

Amningskläder

Tidigare i veckan beställde jag några amningsplagg från Boob.
Först fick jag en bekräftelse på att min beställning var OK men lite senare kom ett mail om att det var fel lagersaldo på ett av plaggen.
Det hela löste sig men jag blev lite irriterad först och storasysterkaninen hörde när jag berättade om det för sambo och pappa J och undrade förstås vad amningskläder vad för något.
Jag berättade och visade bilder på datorn och bl a sade jag att det är praktiskt iom att man slipper ta av sig tröjan när lillebrollan ska äta.

När vi gick hem från restaurangbesöket i fredags hämtade vi paketet som kommit.
Lillasysterkaninen undrade förstås vad det var som låg i.
Storasysterkaninen förklarade:
-Det är kläder som liksom är hela bak och fram är det skärt här. (Pekar på magen)
Så när lillebrollan ska amma så behöver inte mamma klä av sig utan då bara lyfter man upp så här. (Visar igen)

Imorse berättade lillasysterkaninen precis samma sak för sambo och pappa J.
Hon börjar med att säga: pappa, mamma vill inte klä av sig naken.
-Vadå undrar pappan.
-När lillebrollan ska äta mjölk från tutten säger lillasysterkaninen som att det vore världens mest självklara sak.

Fredag

Sambo och pappa J var nödgad att åka en sväng till landet för att plocka undan och ställa i ordning inför vintern.
Vi vet inte riktig när vi kommer åka upp nästa gång nu under hösten, det beror på många olika saker.

Så på fredagens morgon var vi ensamma jag och småkaninerna.
Jag lämnade de på förskolan och gick sedan en liten promenad för att uträtta ett par ärenden.
Bl a skulle jag köpa ett visst slags garn, men det hittade jag inte någonstans. Mycket irriterande.

När klockan var tre hämtade jag mina gosungar och vi var kvar och lekte ute i en dryg timme.
Sedan hade jag lovat dem ett besök på vår favoritrestaurang så vi tog en stilla promenad dit.
Småkaninerna var jätteduktiga som vanligt, satt stilla och åt ordentligt. Inget tjat och inget skrik. De var artiga och tackade så mycket när drickan och maten kom.
Efter maten får de alltid varsin glasspinne och de tackade så mycket för den med.
På restaurangen var en annan barnfamilj där bägge barnen sprang runt och lekte, ställde sig bredvid oss och stirrade.
Jag tycker inte att man beter sig så när man är ute och äter. Oavsett hur barnkär stämningen är på restaurangen.

På vägen hem stannade vi och lekte vid en lekpark och sedan handlade vi mjölk och glass på vår lilla ICA-affär.
När vi kom hem var klockan nästan 7.
Vi tittade en stund på tv och ringde sedan och sade godnatt till sambo och pappa J.
Småkaninerna hade inga större svårigheter att somna om man säger så.

En cykeltur och två trötta kaniner

Igår eftermiddag när vi gick hemåt så bad småkaninerna att vi skulle cykla en runda.
Vi hade cyklat till dagiset på morgonen och cyklarna stod låsta i cykelstället så vi cyklade en stund.
Jag gick och småkaninerna cyklade till av mig angivet ställe och väntade in mig, eftersom jag inte kan gå särskilt snabbt nuförtiden.

Vi var ute en lång stund och kom hem strax innan middagsdags. Då var de bra trötta bägge två och det förstår jag. Tredje dagen på ny förskola efter att ha haft ett långt sommarlov.
Det var knappt att de orkade äta någon middag och lillasysterkaninen höll på att somna redan klockan 6 i soffan.

Lillasystern och det nya dagiset

Sedan i måndags har jag och lillasysterkaninen varit på hennes nya avdelning på den nya förskolan tillsammans.
Så otroligt roligt och mysigt att få vara ensam med henne, det händer inte så ofta och framförallt inte under tre dagar i sträck.

På onsdagen när det var mellanmål på förskolan så satt hon och höll låda som 17 och hade svårt att sitta stilla och det bara lös bus om hela henne. -Du är visst en liten busunge du sade den fröknen som satt vid hennes bord.
Hon känner sig hemmastadd skulle jag vilja säga.

En annan förälder frågade mig hur gammal lillasysterkaninen är och blev förvånad över att hon inte fyllt tre än.
-Hon känns så stor fastän hon är så liten. Hon är så med liksom.
Haha, jo det ska gudarna veta tänkte jag.

Redan igår så pratade vi om att hon fr om idag ska vara själv och att jag skulle gå efter en liten stund och det var absolut inga konstigheter alls.
När vi kom hade de andra precis gått ut och efter att vi satt på galonisar och gummistövlar gick vi också ut och lillasysterakaninen plockade åt sig några leksaker och gick direkt till sandlådan.
Jag stod en stund och hängde vid staketet och kände mig dum.
Tittade på när hon lekte och tittade på klockan.
Sen så bestämde jag att nu var det dags att gå.
Lillasysterkaninen hade knappt tid att säga hej då, för någon kunde ju ta hennes grejer om hon var borta från dem.

Nu sitter jag hemma och försöker lugna mina oroliga graviditetshormoner.
Men fy så jag saknar mina små kaniner!

Ny förskola

Idag var det dags. Inskolning på nya förskolan.
Först ut var storasysterkaninen, hon skulle vara på sin avdelning 30 minuter innan lillasysterkaninen skulle börja på sin. Vi gick tillsammans hela familjen.
Oh vilka fina nya och ljusa lokaler det var!

Efter en liten stund skulle de ha samling och storasysterkaninen hade inte ens tid att säga hej då till oss.
-Pappa, du kan gå nu, du behöver inte stanna kvar säger hon.
-Jaha säger pappan. Då går jag nu då..

Lillasysterkaninen och jag går ut på gården igen och in genom en annan dörr, till hennes nya avdelning. Lika ljust och fint där och massor med nya leksaker varav många var i trä. Me lajk!

Vi hann rita, ha sångsamling, fruktstund, lunch och leka leka leka innan vi travade hemåt på eftermiddagen.
-Mamma, jag kommer att ha superroligt på mitt nya dagis säger lillasysterkaninen när vi går.

Det tror jag det, och ack så trött jag är nu. Och lika trött lär jag vara imorgon kväll.
Får se om jag 'behöver' vara med på onsdag också..

Lördag och hemma

Vad konstigt det kändes att komma hem igen. Vi har varit borta så länge.
Lördagen spenderade småkaninerna lekandes med sin moster på en alldeles sproilans ny lekpark precis bredvid vårt hus.
På eftermiddagen åkte vi en sväng hem till mormodern och morfadern där vi också blev bjudna på middag.

När vi kom hem på kvällen var småkaninerna så trötta så trötta.
De somnade ovanligt fort.
Själv sov jag osedvanligt dåligt, ovan vid miljön.
Vårt hus är väldigt tyst och området väldigt lugnt. Men på landet är det knäpptyst, förutom för lite fågelkvitter frampå morgonkvisten och här är det mycket folk som bor och rör sig.
Ovant.

En trist torsdag

Hela torsdagen sysselsatte vi oss med att plocka, tvätta och diska.
Tråkigt men nödvändigt.
Vid ett tillfälle hörde jag storasysterkaninen muttra för sig själv:
-Plocka upp det, ta bort det där.. Hallå! är jag någon städtjänst eller.....

Strax innan det var dags för middag så gick pappan ned till stranden och havet med småkaninerna och så badade de i nästan en timme. Det var välbehövligt!

Själv gjorde jag alldeles för mycket och hade ont ont ont på kvällen.
Och så somnade jag med värk i fötter och händer och tyvärr var den ännu kvar när jag vaknade idag. Skit liksom.. Hoppas den försvinner under dagen.

Slut...

Japp, nu är det slut.
Nu har vi varit på landet i nästan 6 veckor jag och småkaninerna och det är alldeles snart dags att åka hem.
Det känns konstigt, trist och samtidigt skönt att komma hem.

Gosungar!

Ja ibland så är det som att kärleken till mina barn inte ryms i kroppen, den bubblar upp och försvinner ut i rymden någontstans.

Hungriga

Snart snart så vankas det hemlagad pizza i elska-hushållet.
Hade varit rackarns gott med ett glas rött till, eller en kall öl. Men bubbelvatten duger ganska bra det med.

En liten prommis

Ja här händer inte så mycket inte.
Jag spenderar mest dagarna vilandes och rör mig inte i onödan.
Men frisk luft behöver man ju ibland och därför tog vi en liten promenad tidigare idag.

Melissa och Melissa

Nu är båda dockorna klara. Och namngivna av småkaninerna.
De heter Melissa och Melissa.

En regnig och stilla måndag

På måndagens morgon vaknade jag av ljudet av smattrande regn utanför.
Det regnade katter och hundar som storasysterkaninen brukar säga.

Småkaninerna gick upp till pappan som var uppe och vaken, för klockan var redan kvart över 8.
De åt frukost och åkte sedan iväg för att uträtta lite ärenden.
Jag plockade lite hemma, diskade och satte mig sedan i soffan för att mest göra ingenting.

När de sedan kom hem åt vi lunch tillsammans och efter maten fick småkaninerna spela lite spel på datorn medans jag virkade bredvid och sambo och pappa J snickrade på det som ska bli småkaninernas nya dockhus.
Nu har vi varit ute och cyklat lite i regnet och just ätit mellisbellis.
En lugn och stilla dag.

.

Bilden kommer från fotoakuten.se

En slö dag och ett avsked

Idag på förmiddagen skjutsade vi in mormodern till staden och tågstationen, det var dags för henne att resa hemåt.
Vilken mysig vecka vi har haft tillsammans. Och vad fort det har gått.

Resten av dagen har vi bara slöat, eller iaf jag.
Mostern har varit ute med småkaninerna och lekt och just nu är de ute och cyklar.
Sambo och pappa J ska precis börja grilla kvällens middag och jag, jag virkar på lillasysterkaninens docka.
Hon längtar SÅ tills den blir klar.

Ett stycke bäbis-i-magen

Så här på sluttampen..
Inte så konstigt att jag känner mig otymplig, har svårt att sitta och ligga bekvämt väl?

Varmt!

Idag har det varit tokvarmt!
Vi har bara hängt på tomten idag, småkaninerna har lekt, lekt och lekt som vanligt.
Jag har mest tagit det lugnt och så har jag virkat.

Nu väntar vi på sambo och pappa J som alldeles strax kommer. Och med sig har han mostern som ska vara på besök över helgen.

En badbild från gårdagen.