söndag 28 februari 2010

Pussel




Lillasysterkaninen älskar att lägga pussel.
Hon klarar själv av att lägga ett trettiobitars pussel men vill gärna ha lite hjälp om det är fler bitar än så.

Syskonkärlek



Småkaninerna tycker så himla mycket om varandra och är oerhört tighta.
Klart att de blir osams ibland och då handlar det oftast om att de vill ha samma sak, samtidigt och attt ingen vill ge sig.
Men oftast är de så himla måna om varandra, hjälpsamma och kramiga.

I lördags när storasysterkaninen och jag satt och väntade på att hennes danslektion skulle börja sade hon att hon längtade så mycket efter sin lillasyster.
-Jag saknar Elin. Tror du hon längtar efter mig?

I söndags vaknade lillasysterkaninen först som vanligt.
Vi satt i köket tillsammans hon och jag.
Jag med en mugg med kaffe och lillasysterkaninen med en banan och ett glas mjölk då hon hörde sin storasyster prata med pappan.
Lillasysterkaninen sken upp.
-Kajsa vaken. Na plinga och plama hennne. (Springa och krama henne)
Och så ilade hon iväg och ropade: Kajsa, Kajsa!


lördag 27 februari 2010

Melodifestivalen

Jag älskar som bekant Melodifestivalen och följer såklart slaviskt alla deltävlingarna.
Och när det är dags för final brukar jag och min syster alltid kolla genrepet på plats i Globen.
Det är tradition sedan 7-8 år tillbaka.

Ikväll så tyckte jag inte att något av bidragen var något att hänga i julgranen direkt.
Jag har aldrig gillat Anna Bergendahl och gjorde det inte ikväll heller.
Jöbacks låt var en av de bättre, även fast jag tycker att den påminde mycket om Life on Mars.

Här är Sebastians version av den.


Lördag

Idag på förmiddagen hade storasysterkaninen sin dans.
Innan vi skulle åka sade hon att hon inte ville men jag sade att vi skulle gå i alla fall.
-Måste jag gå på dansen frågade hon.
-Japp sade jag.
För jag vet att hon tycker att det är det roligaste som finns när vi kommer dit.

Och mycket riktigt, efter att lektionen var slut sprang hon ut till mig som satt i cafeterian på kulturcentret och läste en bok.
-Mamma jag älskar min dans, jag vill alltid gå på den ropar hon.
Medans hon klär på sig ytterkläderna funderar hon vidare:
-Innan kan jag vara lite nervös ibland, men när jag är här är det alltid så himla roligt.
Kloka lilla ungen min.

Vi blev upphämtade med bil av J som hade varit och köpt ett nytt, bättre objektiv till kameran och så åkte vi till Kista Galleria där lillasysterkaninen befann sig tillsammans med mostern.
Mostern hade lovat lillasysterkaninen en ny lol. En overall alltså.
Vi käkade lunch allihopa tillsammans och sedan åkte vi hemåt.

Jag sysselsatte mig med att rensa bland mitt tygförråd och det tog resten av dagen i anspråk.
För det är/var en hel garderob, plus 4 trådbackar i en annan garderob plus en till stor hylla med tyger.
Men nu är allt så fint sorterat och vikt.
Och en hel sopsäck slängde jag.

Stor liten tjej


Lillasysterkaninen är snart 2½ år.
Och hon kan så otroligt mycket saker.
Hon har precis börjat rita huvudfotingar och lära sig bokstäverna och känner igen ordbilder.
Och hon kan skriva sitt namn på datorn själv.



fredag 26 februari 2010

Har vintern mist sitt grepp nu?


Jag är så trött på snö och kyla så det finns inte...
Idag var det nollgradigt när jag gick hemifrån.
Snälla snälla, kan det inte bli vår nu?





Plama mig

Lillasysterkaninen är en riktig gose-unge.
Hon är väldigt förtjust i att kramas och mysa i famnen.
Imorse när jag gick upp och var i badrummet hörde jag att hon ropade på mig.
När jag kommer in i småkaninernas rum säger hon:
-Plama mig mamma. (=krama mig)
Jag lägger mig ned bredvid henne och hon lägger sina små armar runt min hals och sin kind mot min.
Så ligger vi en lång stund tills hon har fått morna sig ordentligt.
Kärlek.


torsdag 25 februari 2010

Gamla uttryck som lever kvar

Imorse precis när jag skulle gå hemifrån kom jag på att mitt busskort gick ut igår och att jag inte hade något att åka på, inget kort och ingen remsa.
Vid vår tunnelbana ligger en liten kiosk som säljer SL-kort och jag hann precis springa in där innan min tbana kom.

När jag skulle handla slog det mig att jag fortfarande säger busskort, trots att jag nästan aldrig åker buss nuförtiden.

En annan sak jag brukar säga är när jag ska öppna något av bilrutorna i bilen, är att jag ska veva ner rutan.
Hhmm, någon vev finns knappast i vår bil. Snarare en liten knapp. Knappa ned rutan kanske.

tisdag 23 februari 2010

OS-mössa




Jag gillar den virkade OS-mössan jättemycket och idag på lunchen googlade jag runt lite efter mönster.
Jag hittade det här

Men så visade det sig att garnet, Eskimå, som OS-mössan är virkad i är slut typ överallt, även hos leverantören som är Garntjänst om jag har förstått det hela rätt.
Jag mailade och frågade alla garnaffärer jag hittade och letade verkligen med ljus och lykta men hittade inget.

På mitt favoritforum sände jag ut en efterlysning och fick napp.
Så jag ringde till en butiken i Etuna jag blev tipsad om på en gång och snart snart hoppas jag att jag får garnet hemskickat.


måndag 22 februari 2010

En lättare tillvaro


Det låter ju som reklam för Lätt & Lagom, men tänk vad mycket lättare tillvaron blir, när man är frisk.
Och vad lycklig jag blir när min familj mår bra.
Man kanske behöver tuffa perioder ibland, för att uppskatta de bra mycket mer.

Nu i helgen som, har vi inte gjort något särskilt.
Umgåtts, lekt, busat.
Och haft det bra.

Jag lever jag lever

Jag är väldigt väldigt förtjust i precis allt som Astrid Lindgren har skrivit och vi läser mycket av hennes böcker för småkaninerna och tittar också på en del filmer.
När storasysterkaninen var mellan 2 och 3 var hennes favoritfilm Lasse Hallströms Barnen i Bullerbyn.
En scen i filmen är när de går hem från Skolan och man inte får nudda mark. (Storasysterkaninens favoritlek f ö.)
Den som nuddar marken är döden.
Olle trillar och de andra säger att han är döden.
Han lägger sig platt på rygg och sprattlar allt vad han kan och säger, jag lever, jag lever!

Lite så känner jag nu. Att jag faktiskt lever.
Först åkte jag på någon elak virushistoria som gav mig feber och huvudvärk i nästan en hel vecka.
Sen fick storasysterkaninen kräksjukan. Två dagar senare smittade hon J och en dag senare smittade han mig.
Det var ingen höjdare kan jag meddela.
Eller rättare sagt så är det något av det värsta jag varit med om.
Men vi lämnar det så.

lördag 6 februari 2010

En tonåring in da house

Tvåårsåldern kan ibland beskrivas som terrible two.
Jag kommer inte ihåg att storasysterkaninen hade någon särskild jobbig period i tvåårsåldern, men skillnaden är att när man har ett barn 'bara' så är det mycket lättare att avleda, diskutera och komma överens än när man har fler barn. Tycker jag iaf.

Lillasysterakaninen har börjat med lite tonårsfasoner.
-Släng inte dina kläder på golvet kan jag säga. Plocka upp dem och lägg dem på stolen.
Då svarar lillasysterkaninen:
-Naa vill det mamma. (Slänga de på golvet alltså.)
Eller
-Kul mamma. (Ja, såklart att det är roligt att kasta kläder på golvet.)
Och när jag har bett henne flera gånger och står bredvid och vi plockar upp kläderna tillsammans stönar hon:
-OKEJ mamma! (Jag gör det väl då, när du tjatar...)

Visst låter det klockrent som en tonåring?

On the country

Ja i sann stockholmsanda säger vi att vi åker till landet när vi ska till vårt landställe.
Det har absolut inget att göra med VAR själva landstället ligger.

Iaf på fredagens kväll så drog vi iväg norrut.
Vi stannade och åt mat på vägen och småkaninerna fick titta på film i bilen.
När det var ungefär 20-25 minute kvar kroknade de bägge två och höll på att somna. Jag försökte hålla de vakna, för det blir inget vidare om de somnar när det är så kort bit kvar.
När vi kom fram hade vår snälla granne satt på värmen åt oss men det var tokmycket snö så sambo och pappa J fick skotta en bra stund för att få till en gång så vi kunde komma in i huset med alla sakerna.
Efter att alla tjejerna och alla väskorna var inne i huset gick J ut en sväng till för att skotta upp tillräckligt mycket plats att vi kunde köra in bilen på tomten.
Och ytterligare en liten stund senare så sov alla så sött så sött.

torsdag 4 februari 2010

Usch

Jahapp, nu verkar jag ha blivit smittad av småkaninernas förkylning.
Jag fryser och har huvudvärk och är matt och hängig.

Nu ska jag gå hem.

onsdag 3 februari 2010

Mitt favorituttryck


Mitt favorituttryck just nu är asswipe.
Det går liksom hem i alla lägen.
Jag har implimenterat uttrycket på jobbet och det används ganska ofta.

Idag frågade min kollega P vad uttrycket kommer ifrån.
Jag berättade att det kommer från en film med Eddie Murphy som heter The Golden Child, men eftersom P knappt var född när den filmen hade premiär visste han inte vad det var för något. Vilken hädelse...

Ack, den filmen såg jag hur många gånger som helst under min ljuva tonårstid och den var lika bra varje gång.
Jag är fortfarande väldigt förtjust i Eddie Murphy och framförallt hans filmer från slutet på 80-talet.

Det går att läsa om filmen på IMDB.com och när jag googlade lite hittade jag en sida med citat från filmen.
OJ så jag skrattade för mig själv.



Chandler Jarrell:
Hey, wait a second, you took a hundred. You took the hundred. No, that's, no. See, one dollar. See, one dollar's for you. See the George Washington. That's Benjamin Franklin, that's not happening. You just, you got the wrong money . . . can I have my money back? And, you gave me the wrong necklace, too.
The Old Man:
You're breaking my heart, asswipe.
Chandler Jarrell:
Oh, you speak English just fine.



Sömn och nya sängar.


Inatt vaknade jag och J av en duns.
Sedan ropade lillasysterkaninen på mig.
Jag sprang in till hennes rum och då sitter hon på golvet. Trots att hennes säng är jättebred så har hon snurrat sig ned på golvet.
Jag lade mig bredvid och så somnade vi om bägge två.

Lillayssterkaninen väckte mig sedan klockan 7 och sa:
-Naa kan inte sova! Mollon nu mamma?

Storasysterkaninen sov som en liten stock.
Sedan vi köpte nya sängar till småkaninerna så har storasysterakninen slutat att vakna på nätterna.
Jag brukar fråga henne på morgonen:
-Har du sovit hela natten igen?
-Ja, jag har myst under täcket hela natten svarar storayssterkaninen då.

Vi köpte en sk familjesäng till småkaninerna.
Dels finns det inte obegränsat med plats hemma hos oss av förklarliga skäl så en våningssäng var att föredra.
Men jag ville att det skulle finnas ordenligt med plats att kunna ligga bredvid en eller båda småkaninerna och då var en familjesäng perfekt.

Så här ser en familjesäng ut.
Den här bilden kommer från Länna möbler.
Vår är inte därifrån och inte heller vit. Men den ska bli har jag tänkt.


tisdag 2 februari 2010

En särdeles skön måndag

Måndagen var en särdeles skön dag.

Vi hade en skön morgon jag och småkaninerna och av någon outgrundlig anledning var det inte det minsta stressigt på morgonen.
På jobbet hade vi sån skön stämning, lugnt och avslappnat men ändå full fart. En väldigt effektiv och rolig dag var det.

På eftermidagen när jag hämtade småkaninerna så önskade storasysterkaninen att vi skulle äta raggmunk till middag, men vi hade inte någon potatis hemma.
Kan du inte göra plättar då mamma frågade hon då.
Jajamen, det kunde jag.

Så till småkaninernas stora förtjusning hade vi en plätt-picknick i vardagsrummet med sylt och grädde.
Efter maten lekte vi med två små snurror på golvet som är lillasysterkaninens. Medans vi snurrade bad jag storasysterkaninen att hon skulle utlysa tysta leken.
-Tysta leken börjar nu!
Den som pratar åker ut
På en minut!
förkunnade storasysterkaninen.
Och genast ropar lillasysterkaninen glatt som alltid: Naa åkte ut! (Naa är hennes egna ord för JAG, det har hon använt sedan hon var 11-12 månader eller så.)
Varpå jag börjar skratta som 17 för jag tycker det är så roligt.
Sambo och pappa J sade något om snurrorna.
-JA! Jag vann säger storasysterkaninen glad.
-Naa vann säger lillasysterkaninen, djupt indignerad.
-En gång till ber jag.

Och så gör vi det säkert 4-5 ggr och den som tycker det är roligast, det är jag som skrattar lika mycket varje gång.