Lucia

När det var lucia var lillebrollan sjuk.
I hela fem dagar hade han 40 graders feber.
Småkaninerna lussade därför för oss kvällen innan eftersom jag inte kunde gå varken på lucia i skolan eller på dagis.

En liten sjuk en

Lillebrollan har börjat att hosta som 17.
Vi har varit förkylda hela familjen i snart två veckor men så började lillebrollans hosta låta annorlunda.
Det var en skrällande hosta som förde med sig en väsande andning så vi åkte till vårdcentralen han och jag häromdagen.
Jag har sagt det förr men säger det igen, vår VC är så himla himla perskans bra.
Också denna gången fick vi bra och snabb hjälp.
Läkaren tyckte inte att det lät som astma vilket jag befarade. Utan han trodde att lillebrollan 'bara' var superslemmig i luftrören och fick inhalera ventoline.

Efteråt lät han mycket bättre och jag hoppas att han kommer att börja sova på nätterna snart igen!

En tuff vecka

Veckan som gick var en tuff och lång vecka.
Båda småkaninerna var hemma med förkylning och feber samtidigt som lillebrollan har kommit in i en 'hjälp min mamma har försvunnit'- fas och blir superledsen så fort jag är utom synhåll.
Inte helt optimal situation alltså.

Och som grädden på moset har jag sovit väldigt dåligt. Annars somnar jag nästan så fort jag lägger mig i sängen och om något av barnen väcker mig på natten eller efter lillebrollan har käkat så somnar jag alltid om på en gång.

Jag hoppades på en lugn och skön helg men så blev det inte heller.
Småkaninerna hade dans på lördagen och det var fullfart hela dagen.
På söndagen höll jag på att ramla ihop typ.

Men inatt har jag sovit gott och småkaninerna är på förskolan.
Lillebrollan och jag ska städa lite hemma men annars bara ta det lugnt.
Phu, andas!

Heter det vabruari eller februari?

En av mina kompisar på FB hade ordet vabruari som sin status och jag är böjd att hålla med.
Vad jag kommer ihåg var det likadant även förra året. Att vi var så himla mycket sjuka sista halvan av januari och så hela februari.

Imorse när vi promenixade till dagis pratade vi om årstiderna.
Jag och småkaninerna bestämde att om en månad ska våren vara här.

En hostande bäbis

Lillebrollan har en väldigt otäck hosta.
På nätterna vaknar han och har slem i halsen och hostar och hostar. Och hostar.

Jag tycker så synd om honom och så känns det lite otäckt med.
Men annars så är han sitt vanliga pigga och glada jag och jag hoppas verkligen att den värsta hostan ger med sig snart.

Inatt så var vi uppe vid halv tre-tiden och då hostade han så mycket att han kräktes.
Efter mat och blöjbyte så fick han sova sittandes i babysittern. Och så drog jag mig till minnes ett tips jag läst för länge sedan så jag blötte massor med handdukar och hängde upp runt i rummet för att öka luftfuktigheten. Inte vet jag vilket det var som hjälpte mest men efter det så hostade han mycket mindre.
Sedan sov vi till klockan sju ( åtta gammal tid ) med undantag för två matpauser.

Lillasysterkaninen har börjat hosta mer igen så småkaninerna är hemma idag med.

En ambulansfärd

På torsdagen blev lillebrollan mer och mer påverkad av sin förkylning.
När det blev sen eftermiddag blev jag orolig och ringde J och bad honom komma hem från jobbet för jag ville åka in med lillebrollan och få honom kollad för jag upplevde att han var matt och slö och inte ville äta.
En liten stund efter att jag ringt J så får jag ingen kontakt med lillebrollan och får honom inte att vakna. Samtidigt som jag ringer 112 så klär jag av honom och lägger ner honom på golvet och sakta börjar han vakna till.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och kvinnan jag pratade med på SOS tyckte att det vore bäst om de skickade en ambulans för att göra en bedömning för att sedan åka till sjukhuset.

Så sagt och gjort.
Ambulansen kom strax efter sambo och pappa J kom hem. Han körde sträckan hem från jobbet i rekordfart.
Vi åkte in till akuten där en första koll konstaterade att lillebrollan hade bra puls, han syresatte sig bra och inte hade någon feber.
Sen fick vi vänta och vänta. Och vänta lite till.
Det var så otroligt mycket sjuka barn på ALS att det inte var sant.

Efter en väldigt lång väntan så fick vi träffa en läkare.
Hej sade hon till lillebrollan som var vaken just då.
A'gooo sade han och log.
En ssk kom och tog ett blodprov som visade att sänkan var OK men att han hade ett virus i kroppen, alltså förkylningen som spökade.
Eftersom han var så pigg som han var så fick vi lov att åka hem.

Inatt har han sovit förvånansvärt bra men hostat mycket.
Idag har han hostat och snorat men varit pigg. Inte som igår då han var matt och slö.
Lilla hjärtat mitt. Inte skrämmas så!

höstförkylningar

Småkaninerna har varit hemma från förskolan i en vecka nu. De är förkylda, snoriga och hostiga.
Igår kväll började lillebrollan hosta litegrand och jag blev genast orolig.
Ända sedan han föddes har jag oroat mig för att han ska bli sjuk.

Han har sovit bra inatt men i morse när han vaknade var han bra snorig och har hostat mycket under dagen.
Mitt lilla hjärta, hoppas verkligen att det "bara" är en förkylning och inget mer.

Feber och sockerkaka

Igår när jag hämtade småkaninerna på dagis så sade de att storayssterkaninen inte varit sig själv under dagen.
-Känner du dig hängig frågade jag men det nekade hon till. Är du trött då undrade jag.
-Ja för vi gick hela vägen från xx från teatern och tillbaka säger storasysterkaninen.
OK tänkte jag.

När vi kom hem så var lillasysterkaninen med mig i köket och hjälpte till att förbereda middagen. Storayssterkaninen frågade om hon fick titta på tv i vardagsrummet.
När jag tittar till henne en stund senare har hon bäddat ned sig själv i soffan med täcke och kuddar. Jag känner på hennes panna och hon är varm. Supervarm.
Vi tar tempen och hon har 40.2 grader.
Jag ger henne alvedon och jos och frågar om hon vill ha något att äta.
Sockerkaka tack säger den lilla sjuklingen. Det är bra med söta saker när man har feber.
Och sambo och pappa J tyckte nog likadant för när han kommer hem lite senare har han handlat coca cola till henne.
Såklart man får sockerkaka och coca cola till middag om man har så hög feber.

En sväng till en lekpark och feber

På torsdagen åkte vi en sväng till en lekpark på eftermiddagen.
Småkaninerna lekte som bara den.
Efter en stund kroknade storasysterkaninen och när vi kom hem klagade hon över att hon frös och ville vila i soffan under ett täcke.
Och mycket riktigt hade hon feber, över 39 grader.
Vi andra åt middag och hon sov i en timme ungefär.
När hon vaknade igen hade tempen sjunkit med hjälp av Alvedonet till 38 grader istället och hon var betydligt piggare.

Lillasysterkaninen fick gå och lägga sig som vanligt medans storasysterkaninen fick vara uppe så länge hon ville.
Strax efter 21 ville hon gå och sova och sov sedan gott hela natten.
I morse vaknade hon feberfri.

Sjuk liten lillasyster

Åh... Lillayssterkaninen är så hängig så hängig.
Febern är strax under 38 grader och hon är hes och hostar skorrande.
Men orken tryter.

Lilla hjärtat. Det är så jobbigt att se sitt/sina barn må dåligt.

Lite bus orkar hon med emellanåt och det är skönt för den oroliga mamman att se.

Söndag och sjuka

Natten mellan lördagen och söndagen sov båda småkaninerna oroligt.
Vid 3-snåret ville storasysterkaninen gå upp och kissa och när hon lade sig igen låg hon och huttrade och klagade på att hon frös.
Småkaninerna är alltid varma och fryser i princip aldrig. De har ärvt sin fars varma blod, inte min frusenhet.

Vi tog tempen och då hade hon 39 graders feber.
När alvedonet väl började verka så kunde hon somna om.

På dagen var vi hemma, stökade runt, lekte, pysslade och städade. Jag och lillasysterkaninen åkte till Citygross och köpte påskmaten så har vi det gjort.

På kvällen var lillasysterkaninen hängig och när det var läggdags hade hon 38.1
Så idag måndag är de hemma bägge två.
Just nu leker de i sitt rum och hjälper mig att sortera tvätt.

En till

I onsdags fick lillasysterkaninen feber sent på eftermiddagen som steg till över 39 grader.
Febern sjönk snabbt med alvedon och dag två var hon feberfri fram tills eftermiddagen då tempen steg till strax över 38.
Sen sjönk tempen igen med hjälp av alvedon och dag tre var hon feberfri.

Nu verkar storasysterkaninen fått samma.

Igår på eftermiddagen när vi kom in efter att ha varit ute och lekt klagade hon över magont och huvudvärk.
Hon bäddade ned sig själv i soffan och jämrade sig.
Hon ville inte ha något mellis, bara dricka vatten.
När jag tog tempen hade hon 39.1 och efter en stund somnade hon och sov i nära 2 timmar.
Precis efter att vi ätit middag vaknade storasysterkaninen och ville vara uppe och leka lite.
När det sedan var sovdags var hon inte trött utan fick vara uppe och titta på melodifestivalen.

Idag har hon varit feberfri fram till nu. Nu ligger tempen på 38.4.

Längtat efter dig

Igår på eftermiddagen när J hämtade småkaninerna på dagis såg han att lillasysterkaninen såg trött och mosig ut.
När de kom hem tempade han henne och mycket riktigt. 39 graders feber hade hon.
Men efter lite Alvedon piggnade lillasysterkaninen till sig och åt inte mindre än två portioner med makaroner och köttbullar.

Jag kom hem precis efter att de hade ätit färdigt och då sprang hon mig till mötes och säger:
-Na längtat efter dig mamma.
-Har du säger jag. Jag har längtat efter dig med.
-Ja, na längtat efter dig.

Jag lever jag lever

Jag är väldigt väldigt förtjust i precis allt som Astrid Lindgren har skrivit och vi läser mycket av hennes böcker för småkaninerna och tittar också på en del filmer.
När storasysterkaninen var mellan 2 och 3 var hennes favoritfilm Lasse Hallströms Barnen i Bullerbyn.
En scen i filmen är när de går hem från Skolan och man inte får nudda mark. (Storasysterkaninens favoritlek f ö.)
Den som nuddar marken är döden.
Olle trillar och de andra säger att han är döden.
Han lägger sig platt på rygg och sprattlar allt vad han kan och säger, jag lever, jag lever!

Lite så känner jag nu. Att jag faktiskt lever.
Först åkte jag på någon elak virushistoria som gav mig feber och huvudvärk i nästan en hel vecka.
Sen fick storasysterkaninen kräksjukan. Två dagar senare smittade hon J och en dag senare smittade han mig.
Det var ingen höjdare kan jag meddela.
Eller rättare sagt så är det något av det värsta jag varit med om.
Men vi lämnar det så.

Usch

Jahapp, nu verkar jag ha blivit smittad av småkaninernas förkylning.
Jag fryser och har huvudvärk och är matt och hängig.

Nu ska jag gå hem.

Liten sjukling

Igår på eftermiddagen ringde det på min kollega C:s mobiltelefon.
-Åh nej, dagis säger hon.
Mycket riktigt hade hennes son blivit sjuk.
-Man får alltid ont i magen när dagis ringer säger jag.
Sekunden efter ringer det på min mobil.
-Åh nej, nu ringer de från vårt dagis!
Dagisfröken-Anna säger att lillasysterkaninen inte har ätit något till lunch och varit trött och hängig. Efter vilan bara satt hon, tyst o stilla för sig själv.
En av fröknarna lade handen på lillasysterkaninens panna som var brännhet.
Efter en koll med febertempen visade det sig att lillasysterkaninen hade 39.1.
Kunde jag komma så fort som möjligt?

Min lilla bibbis-bus. Jag skyndade mig så fort jag kunde.
Men vid T-Centralen där jag ska byta tunnelbanelinje, missade jag precis mitt byte.
Jag fick vänta i 10 minuter och såg framför mig en liten ledsen lillasysterkanin som bara väntade på sin mamma som aldrig kom...

När jag kommer till dagis så har lillasysterkaninen piggat på sig lite och det första hon säger är:
-Mamma, leka lite till?

När vi kommer hem är hon trött och hängig och ledsen.
Vi tittar på Pippi-film.
Lillasysterkaninen äter 2 köttbullar och ½fiskpinne till middag.
När vi sedan tempar henne har hon 39.6

Småkaninernas pappa kommer hem med alvedon och glass och när det sedan är dags att sova vill lillasysterkaninen sova med mig i min säng.
Vi somnar fort både hon och jag och hon sover i ett sträck till klockan 01.
Då går vi upp och tar mer Alvedon och dricker massor med mjölk.
Sen somnar vi om och sover ända till klockan 7 när storasysterkaninen väcker oss.

Idag har lillasysterkaninen fortsatt hög feber, över 39 grader, som sjunker med Alvedoner iaf. Tackochlov.

Hostiga små barn

Sedan i söndags natt har småkaninerna hostat och hostat. Och hostat.
Stundtals är det bättre men så kommer hostan tillbaka.

Så vi har varit hemma hela veckan och nu är vi uttråkade alla tre.

Sjuk liten unge

Igår när jag hämtade småkaninerna på dagis så såg lillasysterkaninen väldigt trött ut och hon var lite dämpad. Enligt personalen hade hon sovit bra och varit som vanligt under dagen.
När vi kom hem så tog jag tempen och då hade hon 38.6.
En liten stund senare var temperaturen uppe på 39.2

Hon fick sitta i soffan med täcke och kuddar och titta på favoriten Pippi Långstrump medans jag fixade maten.
Några tuggor youghurt fick hon i sig, och lite jos men inte var hon pigg inte.

Vaccinerade

Igår när jag kom hem från jobbet var klockan ungefär halv 6.
Småkaninerna hade precis kommit hem från VC och vaccination.
De satt i vardagsrummet och mumsade på äppelklyftor medan J fixade middag.

Det hade gått bra.
När läkaren stack storasysterkaninen med sprutan sade hon;
-Aj. Nu gör det lite ont pappa.
Inatt när hon var uppe och kissade så sade hon att det gjorde ont i armen och likaså i morse.
Lillasysterkanine var lite ledsen vid själva sticket men så fort läkaren tog bort sprutan så gick det över.
Hon verkar ha klarat sig helt från biverkningar.
Däremot så har J fått både värk och feber.

Hoppas han mår bättre snart!

En prick en prick en prick

I måndags kväll så fick storasysterkanine massorm ed prickar på kroppen.
Små små ilsket röda prickar.
De var släta och kliade.
Jag och J googlade som 17 men kom inte på vad det kunde vara.
Hon fick en Tavegyl mot klådan och somnade sedan.

På tisdagen var prickarna mycket ljusare och i mindre antal men på tisdagens natt kliade det jättemycket och storasysterkaninen kunde inte sova.
Hon var vaken mellan halv 4 och 5 ungeför och ville inte sova. Hon ville gå upp.
På onsdagens morgon sedan var prickarna mycket större och dessutom uppstående.
Och än mer kliiga.

Så vi åkte till vårdcentralen.
Som sagt gillar jag vår VC så himla mycket. Den är jättebra.
Jag hade bokat tid hos vår favvo-doktor som storasysterkaninen har träffat tidigare. Bl a när hon hade petat upp en makaron i näsan.
Men det är en annan historia.

Doktorn kunde i var fall konstatera att det var någon slags nässelutslag och storasysterkaninen fick utskrivet antihistamin.
Skönt tyckte både hon och jag att det inte var något allvarligt.