fredag 29 oktober 2010

En ambulansfärd



På torsdagen blev lillebrollan mer och mer påverkad av sin förkylning.
När det blev sen eftermiddag blev jag orolig och ringde J och bad honom komma hem från jobbet för jag ville åka in med lillebrollan och få honom kollad för jag upplevde att han var matt och slö och inte ville äta.
En liten stund efter att jag ringt J så får jag ingen kontakt med lillebrollan och får honom inte att vakna. Samtidigt som jag ringer 112 så klär jag av honom och lägger ner honom på golvet och sakta börjar han vakna till.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och kvinnan jag pratade med på SOS tyckte att det vore bäst om de skickade en ambulans för att göra en bedömning för att sedan åka till sjukhuset.

Så sagt och gjort.
Ambulansen kom strax efter sambo och pappa J kom hem. Han körde sträckan hem från jobbet i rekordfart.
Vi åkte in till akuten där en första koll konstaterade att lillebrollan hade bra puls, han syresatte sig bra och inte hade någon feber.
Sen fick vi vänta och vänta. Och vänta lite till.
Det var så otroligt mycket sjuka barn på ALS att det inte var sant.

Efter en väldigt lång väntan så fick vi träffa en läkare.
Hej sade hon till lillebrollan som var vaken just då.
A'gooo sade han och log.
En ssk kom och tog ett blodprov som visade att sänkan var OK men att han hade ett virus i kroppen, alltså förkylningen som spökade.
Eftersom han var så pigg som han var så fick vi lov att åka hem.


Inatt har han sovit förvånansvärt bra men hostat mycket.
Idag har han hostat och snorat men varit pigg. Inte som igår då han var matt och slö.
Lilla hjärtat mitt. Inte skrämmas så!



1 kommentar:

Sussie sa...

Hu! Otäckt! Hoppas han kryar på sig snabbt! kram Sussie