torsdag 14 maj 2009

Envis, envisare, envisast

Jag är väldigt envis av mig och det är även sambo och pappa J.
Vi är dessutom båda två väldigt stolta av oss och har precis lika svårt att erkänna att vi gör fel.
Upplagt för krockar? Japp.

När storasysterkaninen föddes var hon envis redan från start.
Hon hade väldigt klara avsikter med vad hon ville göra och inte. Och visade det väldigt tydligt.
På ett sätt var det skönt, för vi behövde aldrig fundera över om det var något hon ville göra eller ej för det demonstrerade hon med all önskvärd tydlighet.

Och lillasysterkaninen då, hon är faktiskt än mer envis än sin storasyster och det trodde jag faktiskt inte var möjligt..

Samtidigt tycker jag att det är bra, att mina små kaniner vet vad de vill, de säger ifrån, om det är något de vill ha så kämpar de för att få det.
Men när mamman och pappan säger en sak och småkaninerna vägrar och är omöjliga att rubba.
är det upplagt för krock.

3 kommentarer:

emily sa...

haha! Låter härligt med egna viljor och kanske lite temprament? ;) vi är likadana jag och Engla, vet vad vi vill och är inte rädda för att säga ifrån, haha det gäller speciellt Engla. Jag brukar ju backa för min lillas skull (såklart inte alltid) ibland;)

Anonym sa...

Tjolahopp!
Jo jag vet det, att jag har rätt att gå ner till 75% men jag är inte tillsvidareanställd så då går det i stöpet...... Men OM, jag får fortsatt sen efter min provanställning, ska jag lätt fundera starkt över det. // Ida 1vuxen2barn

Elin (Edvinsmamma) sa...

Edvin är också OTROLIGT tjurig och har en vilja av stål. Visst att det är kanon att ha ett barn som vet vad han vill...men det är också jobbigt när han inte alls vill det jag vill ;)

Kram