Bilbesiktning

Idag har jag, med 3 dagar tillgodo, besiktigat vår bil.
Det är något jag absolut inte tycker om att göra.
Det kommer sig av, att för ungefär 10 år sedan så pajade min första bil, min pärla som jag kallade den, inne på själva besiktningen och den gick så hårt sönder att jag inte ens kunde köra därifrån.
Jag kommer ihåg att jag var superledsen och den stackars besiktningsmannen frågade snällt om han skulle beställa en taxi åt mig.
-Det behövs inte hulkade jag, jag jobbar i närheten.

Men faktiskt, så var det tur att den gick sönder där och då, och inte två dagar innan när vi åkte hem från vår semester.
Tänk om den gått sönder mitt på motorvägen i 110?

Så nu är jag alltid supernervös när jag ska besiktiga, oavsett vad det är för bil jag har.
Och det var det första jag sade när jag och besiktningsmannen satte oss i bilen.
Han frågade om jag ville haka på och kolla bromsarna och det ville jag.

Han frågade vad det var för bil som jag hade då, pärlan, och så pratade vi oss igenom kollen av bromsar o dyl. Han sade att han var en trevlig kille och att det inte skulle vara några problem med vår bil som vi har nu. Och det var det inte heller.
Inte en anmärkning.

Skönt!