Kaos är granne med gud.

Ja vilket kaos vi hade imorse.

När sambo och pappa J kom hem igår från jobbet hade han köpt varsin muminmugg til småkaninerna, en med Lilla My på och en med Mymlan.
Imorse skulle de få varsin och dricka mjölk i och det var då det stora kaoset utbröt.
Båda två ville ha samma mugg och eftersom de är lika sjukt envisa bägge två så vägrade de att ge med sig.
Lillasysterkaninen var så ledsen att hon fick stressutslag i hela ansiktet.

Jag ställde undan muggarna och sade att om de inte kunde komma överens så fick ingen ha någon muminmugg.

Efter en lång stund så sade storasysterkaninen dystert att hon visst ville ha en mugg och att hon kunde väl ta Lilla My-muggen, för den här gången då.
Lillasysterkaninen gav sin storasyster en kram som tack.

Nu får vi se hur det går nästa gång de ska dricka ur muggarna.

(Rubriken kommer från en dikt av Stagnelius som jag blev förtjust i när vi läste om honom i gymnasiet
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud. )