Istället blir det att jag skojar bort det, eller slår ifrån mig. Äsch, inte har jag gjort något bra heller.
Varför kan jag inte bli stolt och glad och bara säga, tack. Vad glad jag blir när du säger så.
Uppenbarligen tycker ju personen så, som säger det.
Vad tror ni. Är vi bra eller dåliga på att ge och ta emot komplimanger överlag idag?
I morse t ex kom en ny kollega till mig som sade att han hade hört väldigt gott om mig.
Att jag är duktig och att 'de' (alltså ngn chef) hade tagit upp mig som ett exempel på ett möte, bl a att jag vann månadens säljare min första månad.
Jag började slå ifrån mig och prata om att jag hade nog tur i början etc men sen så tänkte jag att det låter ju bara som att jag är helt puckad om jag står och säger så. Så istället så sa jag just det.
Tack! Det var roligt att höra. Vad glad jag blir.
3 kommentarer:
Jag tror precis som du att vi är dåliga på att både ge och ta komplimanger tyvärr. Jag tror det ligger för mkt Jante i vår kultur och det är synd. Man behöver ju stå upp för sig och det positiva man gör. Öva upp den tilltryckta självkänslan!! Om man inte visar att man själv är värdefull så vem ska då tycka det??
Elle: Mm, jag håller med ang Jante.
Jo visst är det så! När jag hade fest senast, körde vi "Sanning eller konsekvens". Jag fick frågan: Säg något positivt om alla runt bordet.
Det tog vi till oss alla som var på festen och i tur och ordning överöstes vi av komplimanger och VAD som var bra med just oss. Kan säga att jag blev förvånad över svaren om mig!
Jag har även vänner som tycker om att slänga ut komplimanger, som jag har tagit till mig. Eller vad sägs om ett sms sent på tisdagskvällen: Godnatt du fina människa, sov gott. Sånt får en att känna sig speciell!
Skicka en kommentar