När storassysterkaninen var liten så lärde hon sig tidigt att klättra och hon klättrade överallt samtidigt mest hela tiden.
När hon började på dagis sade personalen på det första utvecklingssamtalet att hon låg väldigt långt före sina jämnåriga kamrater motoriskt. (Och verbalt och inlärningsmässigt kommer den stolta modern ihåg.)
Lillasysterkaninen är också en liten klätterapa men eftersom hon i motsats till sin storasyster är kort för sin ålder så har hon inte nått upp till stolar etc och har inte klättrat i samma utsträckning. Men nu börjar hon ta igen klättrandet med råge.
Igår OCH idag utförde hon värsta kamikaze-stuntet.
Hon klättrar upp i sin sittvagn och så ställer hon sig upp på sitsen.
Sen lutar hon sig framåt i en oroväckande låg vinkel och greppar om handtaget till vagnen, fortfarande ståendes.
Sen hoppar hon. Och hänger och dinglar i handtaget, gapskrattandes.
Den goda modern höll på att bli gråhårig!
Jag satte mig bredvid och sen fick hon göra om det tills hon tröttnade.
Jag tror att hon kommer att klättra oavsett om hon får det eller ej, och då tycker jag att det är bättre att jag är med när hon gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar