Idag när det var sovdags blev storasysterkaninen helt plötsligt jätteledsen och längtade efter sin pappa.
Han åkte hem i söndags eftermiddag eftersom han skulle jobba den här veckan.
Storasysterkaninen bara grät och grät och längtade så.
-Jag gillar min pappa så mycket snyftade hon.
Och så funderade hon vidare och grät än mer över att hennes pappa var alldeles ensam hemma, han fick laga mat själv och inte kan han titta på datorn heller hur han ska koka makaronerna!
Lilla hjärtat.
(Jag brukar kolla recept på datorn ibland, och Kajsa vet att vi har ett trådlöst bredband och det har vi här på landet nu och tar med när vi åker hem sen.)
Jag frågade om hon ville ringa sin lilla pappi och det ville hon.
När både hon och lillasysterkaninen (som blev lite sympatiledsen) pratat klart
så somnade lillasysterkaninen efter en kort stund, men storasysterkaninen var fortfarande ledsen.
Så jag frågade henne med tecken för att lillasysterkaninen inte skulle vakna, om hon ville följa med mig ut i vardagsrummet och somna där.
-Jaa nickade hon.
När vi kom ut i vardagsrummet och bäddade ned henne i soffan så blev hon superledsen igen.
-Här luktar det tillochmed som min pappa!
Det tog en lång stund innan hon kunde somna.
Fina älsklingen min, inte lätt alltid.
2 kommentarer:
Men ååååh...
Jag saknar er så mycket! Kommer ni inte hem snart????
Nämen lilla snuttan då! Nej, det är inte så lätt alla gånger :P Men jag kna tänka mig att pappakanin blev mäkta rörd över kaninernas stora längtan efter honom.
Skicka en kommentar