Appropå komplimanger

Jag har ibland svårt för att verkligen ta det till mig om, någon ger mig en komplimang.
Istället blir det att jag skojar bort det, eller slår ifrån mig. Äsch, inte har jag gjort något bra heller.
Varför kan jag inte bli stolt och glad och bara säga, tack. Vad glad jag blir när du säger så.

Uppenbarligen tycker ju personen så, som säger det.
Vad tror ni. Är vi bra eller dåliga på att ge och ta emot komplimanger överlag idag?

I morse t ex kom en ny kollega till mig som sade att han hade hört väldigt gott om mig.
Att jag är duktig och att 'de' (alltså ngn chef) hade tagit upp mig som ett exempel på ett möte, bl a att jag vann månadens säljare min första månad.
Jag började slå ifrån mig och prata om att jag hade nog tur i början etc men sen så tänkte jag att det låter ju bara som att jag är helt puckad om jag står och säger så. Så istället så sa jag just det.
Tack! Det var roligt att höra. Vad glad jag blir.

4 i en tvåa

Idag damp Hyresgästföreningens tidning, Hem & Hyra, ned i vår brevlåda. I den var ett reportage som hette 'Plats för fyra i en tvåa'.
Reportaget handlade om en familj med två vuxna och deras två barn i 10-års åldern som bodde på 45 kvadrat.
Jag tyckte att det var jätteintressant att läsa eftersom vi bor i en tvåa med två barn.

Jag är övertygad om att det är vanligare än vad man tror att bo trångt, åtminstonde i storstäderna.
Vi har valt att göra det av lite olika anledningar. Vi trivs väldigt bra i området där vi bor, barnen har ett jättebra dagis och det är nära till våra familjer.
Speciellt mina föräldrar och min syster som hjälper oss mycket med avlastning då sambo och pappa J är sjuk mycket periodvis. Det är guld värt för oss och kanske framförallt för mig .

För att återgå till reportaget i tidningen så var deras bästa tips till andra trångbodda bl a att:
En sak in, en annan sak ut
Utnyttja väggarna och bygg förvaring på höjden
Hela familjen måste hjälpas åt att hålla ordning.

Fördelar med att bo trångt tycker jag är att man lär sig att respektera varandra på ett annat sätt när det inte går att gå undan. Och det är också svårt att ha konfliket som ligger och gror, de reds ut eftersom det inte går att tjura på varsitt håll.
Barnen är 'tvingade' att plocka undan efter sig. Saker som ligger på golvet tas annars bort.
Vi samlar inte på oss något onödigt 'junk' utan tänker efter två gånger innan saker inhandlas. Och det tycker jag är viktigt i vårt ibland köpgalna samhälle. Jag ställer inte riktigt upp på 'den som har mest prylar när han dör vinner'-stilen. Men det är en annan historia och ett annat inlägg kanske.

Den största nackedelen är när sambon är sjuk och vill vila. Det är svårt med två vilda småkaniner.

Mingel; kallprat, allvar och komplimanger

Igår var jag på mingel med några kollegor.
Det var en trång lokal och ett inte helt gott glas rödvin, men ack så trevligt vi hade.

Jag känner att jag är ringrostig vad gäller kallprat och mingel så det är bra med lite övning.
Och jag fick chansen att prata länge och allvarligt med min fina kollega K och vi upptäckte många gemensamma värderingar och erfarenheter.
Det känns värdefullt och sällsynt att hitta en sådan fin vän i vuxen ålder.
Hon gav mig den finaste komplimangen jag någonsin fått tror jag.

Efter minglet gick vi och åt en sen middag tillsammans 9 stycken.
Min söta fina kollega A sade till de andra att jag har så söta barn och att bilden på storasysterkaninen i sin ballerinadräkt var det sötaste hon någonsin sett och trots att hon hatar ungar fick den bilden henne att vilja skaffa barn.
Haha, lite roligt sagt tyckte jag och oh vad stolt och glad jag blev att hon tycker så.

Prinsessa, prinsessa

När är egentligen prinsessåldern? Finns det en speciell tid i små flickor och pojkars liv där det är extra intressant med sådan som förknippas med prinsessigt?

Storasysterkaninen har alltid älskat rååååsa.
Ända sedan hon var bäbis så har hon hellre sträckt sig mot en rosa sak eller klädesplagg än mot andra färger. När hon var i tvåårsåldern ratades alla plagg som inte var rosa. Lila kunde gå bra i undantagsfall.
Hon tycker också att jag har dåligt med rosa plagg i min garderob och hon tycker att jag ska ha på mig något rosa varje dag, om inte tröja eller byxor så iallafall strumpor eller en sjal.
Och häromveckan sade hon att jag kunde köpa en ny rosa BH, för då har jag ju alltid minst ett rosa plagg på mig.

Igår så ritade hon en prinsessa för första gången. En flicka med rosa kläder, gult hår och en krona på huvudet.
Jättefin!

Hot mama?

Idag på morgonen var det en kollega till mig som kom fram till mig och sade att jag hade en porrig look idag.
Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller som en anmärkning.

Jag hade på mig en svart omlottklänning, mina svarta vinterstövlar och en rosa sjal om halsen.
Iofs hade jag utsläppt hår idag, oftast har jag uppsatt. Det kanske var det som gjorde det.Min porriga klänning. Bild från hm.com

Observera att detta inlägg läses bäst med en touche av sarkasm.

Ny telefon

I fredags fick jag en ny jobbmobil. En Nokia ngnting.
Jag har haft Sony Ericsson sedan 2003 ungefär så det var lite svårt först. Ovant att skriva SMS om inte annat.

Lillasysterkaninen älskar att prata i telefon så hon gick runt med den hemma i helgen och låtsaspratade.
Vem ringer du till frågar pappan.
Elin pekar på en bild på Lille Skutt i storasysterkaninens Bamsetidning.
Samtidigt skakar hon på huvudet och säger Nä.
Svarar han inte säger pappan.
Nää säger Elin sorgset och skakar på huvudet igen.

Jag ville spela in något som storasysterkaninen sa och använda som ringsignal, hon själv var dock inte riktigt lika entusiastisk inför detta som jag var.
Efter en stund gick hon iallafall med på att säga något i stil med; det ringer mamma.
Jag säger att hon ska börja prata när det piper.
Pipet kommer och storasysterkaninen är tyst. Säg nu säger jag.
Hon tittar på mig uttråkat och säger: DET RINGER EM A EM EM A.
Åh hjälp vad vi skrattade.

Så nu är min ringsignal en något blaserad treåring som bokstaverar mamma.

Tecknande Elin

Elin tecknar så mycket nu, det är verkligen jättroligt. Man kan föra långa diskussioner, hon kommer och berättar saker osv.
Saknar hon något ord använder hon sig av något liknande eller pekar och förklarar på annat vis.

I lördags t ex fick småkaninerna bada efter middagen och Elin ville komma upp ur badet innan Kajsa. Jag hade lovat storasysteraninen att vi skulle äta popcorn på kvällen och efter en stund bad jag Elin att hon skulle säga till Kajsa att nu fick hon sluta bada.
Elin springer in i badrummet och ropar uppmanande och pratar 'nonsens' samtidigt som hon gör tecknet först för 'stopp' och sen för 'sluta'.
Ska jag sluta bada nu frågar Kajsa.
Ja säger Elin.

Och en kväll när vi åt middag var det något i maten som Elin inte tyckte om. Hon fräste till och spottade ut det hon hade i munnen.
Var det inte gott frågar jag.
-Nä säger Elin och gör tecknet för 'stark'.