torsdag 17 september 2009

Onsdag och tröttmössa

Igår när jag hämtade småkaninerna på dagis så var vi kvar en ganska lång stund och lekte.
Storasysterkaninen hade varit på IP med sina kamrater och hoppat o sprungit och ätit matsäck.
Vi tog en lugn promenad hem och småkaninerna mumsade på varsitt plommon. Eller varsina, de fick två var.
När vi kom hem så var storasysterkaninen sugen på att ha picknick hemma också, så jag gjorde plättar och så åt vi dem med sylt och grädde i vardagsrummet.

Sedan kikade vi på Bollis tillsammans och jag virkade lite i soffan.
Sen gick jag och lillasysterkaninen ut i köket och hon hjälpte mig att stoppa en liten figur och att blocka en annan.

Vips så var klockan 7 och det var läggdags.
Vi lade oss alla tre i dubbelsängen och jag slocknade på en gång.
Jag vaknar av att J har kommit hem och knackar mig på pannan och säger att klockan är halv 10, ska han sätta på alarmet på min mobil.
-Ja tack säger jag och somnar om och sover ända tills 6 nästa morgon.

tisdag 15 september 2009

Kärlek och viskningar

Ikväll när storasysterkaninen skulle sova så ville hon viska en sak till mig.
Först hörde jag inte så hon fick viska igen.
-Mamma jag ska alltid älska dig sade hon.

Åh hjärtat mitt, fina fina ungen min.



Tisdag

Idag så har jag träffat min allra finaste kompis S.
Vi möttes utanför dagis när jag hämtade småkaninerna och storasysterkaninen som tycker jättemycket om S blev superglad.
Vi lekte och gungade en ganska lång stund innan vi gick hemåt.
Småkaninerna babblade på och storasysterkaninen skulle hela tiden visa och berätta saker för S.
-Här kommer SuperKajsa ropade hon och sprang omkring och klättrade och hoppade för fulla muggar.

Vi kom hem och jag fixade mat som jag hade förberett igår kväll men småkaninerna satt mest och tjattrade istället för att äta. De spelade apa och hade sig så vi höll på att garva halvt ihjäl oss.

När S sedan åkte hem till sig för att packa inför en nära förestående flytt så hoppade småkaninerna i badet och efter badandet så slockande de på ungefär tre sekunder.
Nu dröjer det ända fram till jul innan vi träffar S igen och storasysterkaninen lovade att baka pepparkakor tills dess.

Tjurskalle

På måndagens hämtning av småkaninerna så var det 'någon' som var på tvärtom-humör.
Lillasysterkaninen var sjukt tjurig och skulle göra tvärtemot vad mamman sade hela tiden.

Kulmen kom när vi kom hem precis utanför vårt hus.
Då vill lillasysterkaninen stänga grinden och skjuter igen den men hon når inte upp till handtaget så jag stänger den.
Då bryter den stackarn ihop och ropar na, na (som betyder jag eller Elin) inte mamma!
-Men det var du som stängde säger jag. Mamma bara tryckte ned handtaget.
-Näe, näe gråter det lilla livet.
Och hon blir så infernaliskt sur att hon helt sonika slår sig ned på gräsmattan bredvid grinden och bara sitter där och gråter.
-Kom nu Elin säger jag och böjer mig ned för att lyfta upp henne men då eskalerar gråten till ett skrik och hon blir näsrmast hysterisk.
Jag får inte röra henne men hon vill inte heller röra sig.
Så efter en stund, när hon gråtit klart typ så säger hon mamma bä =mamma bära så då får jag lyfta upp henne och så kan vi gå in.

Jag förstår inte varför småkaninerna är så sjukt envisa. Det kan väl inte vara så att de har ärvt den härliga egenskapen både från mamman och pappan..

måndag 14 september 2009

Grattis på födelsedagen

Lilla fina Elin.
Tänk att du blir två år idag, vår lilla solstråle och vårt lilla bustroll.
Grattis älskade du.

Massor med bilder, huller om buller.
Dock inga pytte-bäbis-bilder, de finns på en annan hårddisk.
















söndag 13 september 2009

Walking down memory lane


Vid den här tiden på året för två år sedan mådde jag väldigt dåligt.
Vi hade varit på landet större delen av sommaren jag och storasysterkaninen, jag var sjukskriven och vi hade först sällskap av mormor, sedan av moster och sedan började J:s semester och han kom upp med tåg.

I början av september hade jag en tid hos spec.mvc så då åkte vi hem till den och så sprang jag på olika kontroller där vid ett flertal tillfällen tills det beslutades på måndagen att jag skulle föda lillasysterkaninen med planerat kejsarsnitt.
På tisdagens eftermiddag fick jag ett samtal om på vilket sjukhus snittet skulle ske och att det på torsdagen skulle vara inskrivning och att på fredagen så skulle själva snittet äga rum.
Snabba puckar.

Jag kommer ihåg att storasysterkaninen var ledsen vid lämningarna på dagis den veckan och en bekymrad dagisfröken frågade oss om det var något särskilt som hade hänt hemma.
-Nej, vi är nog bara lite stressade över att vi ska få ett småsyskon på fredag sade jag och J.
-Nu på fredag frågade hon.

På torsdagen så var vi på plats för inskrivning och det var inget särskilt tyckte någon av oss eftersom vi redan hade ett planerat snitt bakom oss. Det var mest upprepning av sådan vi redan kände till.
På fredagens morgon kom mostern hem till oss för att vara med storasysterkaninen och jag och J tog en taxi till sjukhuset.
Först fick vi vänta en stund men sedan så fick vi komma till ett eget litet rum där jag skulle byta om och när jag gjort det så lade jag mig på sängen och somnade. Sen sov jag nästan ända tills det var dags att gå ned till operationssalen.
Nere i salen var det många olika människor som kom fram och presenterade sig och berättade vad som skulle hända.
Och precis som när storasysterkanien föddes så var jag lugn ända tills jag skulle sitta upp och få sticket i ryggen, då blev jag supernervös och började darra och skaka. Men även denna gången blev jag lugnad av J.

Operationen sattes igång och plötsligt ropar läkaren och barnmorskan oh hjälp och skrattar till.
Efteråt berättar de att lillasysterkaninen nästintill kom utsurfandes på en stor våg av fostervatten. De blev dyblöta hela bunten.

Vi fick henne till oss och oh vilken deja vu! Hon var så otroligt lik sin storasyster.
Sedan skulle hon mätas och vägas och då var J tillsammans med barnmorskan alldeles bredvid mig och gjorde det.
Då fick jag blodtrycksfall och det kändes som att det satt trettiosju elefanter på mitt bröst.
Jag fick snabbt motmedel och under tiden hade jag en sköterksa bredvid som instruerade mig att andas lugnt och försiktigt.
Hu, det var riktigt riktigt otäckt!

Sen fick vi åka till uppvaket och jag frös och frös så jag skakade.
Jag fick ett slags värmeblås under mitt täcke och lillasysterkaninen fick amma för första gången.
Efter en liten stund somnar hon och jag slumrar också.
Sen kommer det en sköterska som ska kolla till oss och även fast hon försöker dölja det så ser jag att hon tror att lillasysterkaninen inte andas.
Hon går iväg och kommer tillbaka med fler kollegor som under förevändningen ska kolla mitt blodtryck, klämma på magen etc tar bort värmeblåsen och mitt täcke eftersom de tror att lillasysterkaninen är för varm. De kollar henne och att hon andas och att allt är OK.
Sen när vi kommer upp på BB-avdelningen så vågar jag inte somna. Men J tar lillasysterkaninen och då kan jag sova en stund.

Tyvärr fick vi inget familjerum utan vid 10-tiden på kvällen åker J hem.
Jag utnyttjar skamlöst sköterskorna till allt jag behöver hjälp med, allt från blöjbyte till en smörgås mitt i natten.

Nästa morgon kommer han igen och har med sig finaste storasysterkaninen och mostern.
Efter en stund så åker de hem men J är kvar tills på eftermiddagen.
Han handlar godis åt mig och jag har med mig 'Män som hatar kvinnor' så jag läser hela eftermiddagen och kvällen och äter choklad.
Lillayssterkaninen bara sover, äter och bajsar.
Jag har haft tur att amningen kommit igång på en gång med båda småkaninerna.

På söndagens förmiddag får vi åka hem. Mostern kommer och hämtar mig och lillasysterkaninen.
Vi åker hem. Hem till J och till storasysterkaninen som blev så stor helt plötsligt.

OJ vad läskigt det kändes att lämna sjukhuset tyckte jag.
Men samtidigt otroligt skönt att vara hemma såklart men otroligt ovant med två barn helt plötsligt.
Den berömda tvåbarnschocken som alla pratar om och som måste vara överdriven trodde jag, den drabbade mig hårt.

Ooh så fin hon är vår lillasysterkanin.
Världens mest envisa lilla unge, och den busigaste, finaste och roligaste.
Sötaste Elin-Belin, vad vi älskar dig.
Tack för att det var just du som kom till oss och ville vara vår lillasyster och tack för att just jag får vara din mamma.





Söndag hos mormor

Imorse sov småkaninerna till halv 8 och vi hade en lugn morgon.
Vid halv 11-tiden tog jag och småkaninerna en prommis hem till mormor.
Sambo och pappa J mådde inte så bra och var lite febrig så han var hemma och tog en välbehövlig vilodag.

Hemma hos mormor var också morbror och kusin M och vi har haft en rolig lekdag.
Bl a så satt vi och pyslade i mormors kök allihopa när storasysterkaninen utlyste en tävling genom att förkunna:
Tysta leken börjar nu
Den som pratar åker ut
På en minut.


Lillasysterkaninen åkte ut först, sedan mormodern och kort efter kusin M.
Storasysterkaninen höll sig ganska länge faktiskt men trillade sedan dit och då var det jag och min bror kvar.
Haha, vi var helt knäpptysta båda två och efter ett tag blev kusin M lite sur på sin pappa för att han inte svarade när hon pratade med honom.
Själv så tecknade jag med mina barn, lite fuskigt sådär.
Efter en stund säger storasysterkaninen: nu slutar leken, nu kan ni prata igen! Och så viskar hon till mig: säg inget mamma, då vinner du.

Mycket senare skriver min bror på sin telefon: nu pratar vi samtidigt och delar på segern. OK?
Ja nickar jag och visar tre fingrar.
Vi räknar till tre samtidigt på fingrarna och säger sedan OKEJ precis samtidigt.
Haha, väldigt roligt!