Jag är väldigt väldigt förtjust i precis allt som Astrid Lindgren har skrivit och vi läser mycket av hennes böcker för småkaninerna och tittar också på en del filmer.
När storasysterkaninen var mellan 2 och 3 var hennes favoritfilm Lasse Hallströms Barnen i Bullerbyn.
En scen i filmen är när de går hem från Skolan och man inte får nudda mark. (Storasysterkaninens favoritlek f ö.)
Den som nuddar marken är döden.
Olle trillar och de andra säger att han är döden.
Han lägger sig platt på rygg och sprattlar allt vad han kan och säger, jag lever, jag lever!
Lite så känner jag nu. Att jag faktiskt lever.
Först åkte jag på någon elak virushistoria som gav mig feber och huvudvärk i nästan en hel vecka.
Sen fick storasysterkaninen kräksjukan. Två dagar senare smittade hon J och en dag senare smittade han mig.
Det var ingen höjdare kan jag meddela.
Eller rättare sagt så är det något av det värsta jag varit med om.
Men vi lämnar det så.
måndag 22 februari 2010
Jag lever jag lever
lördag 6 februari 2010
En tonåring in da house
Tvåårsåldern kan ibland beskrivas som terrible two.
Jag kommer inte ihåg att storasysterkaninen hade någon särskild jobbig period i tvåårsåldern, men skillnaden är att när man har ett barn 'bara' så är det mycket lättare att avleda, diskutera och komma överens än när man har fler barn. Tycker jag iaf.
Lillasysterakaninen har börjat med lite tonårsfasoner.
-Släng inte dina kläder på golvet kan jag säga. Plocka upp dem och lägg dem på stolen.
Då svarar lillasysterkaninen:
-Naa vill det mamma. (Slänga de på golvet alltså.)
Eller
-Kul mamma. (Ja, såklart att det är roligt att kasta kläder på golvet.)
Och när jag har bett henne flera gånger och står bredvid och vi plockar upp kläderna tillsammans stönar hon:
-OKEJ mamma! (Jag gör det väl då, när du tjatar...)
Visst låter det klockrent som en tonåring?
On the country
Ja i sann stockholmsanda säger vi att vi åker till landet när vi ska till vårt landställe.
Det har absolut inget att göra med VAR själva landstället ligger.
Iaf på fredagens kväll så drog vi iväg norrut.
Vi stannade och åt mat på vägen och småkaninerna fick titta på film i bilen.
När det var ungefär 20-25 minute kvar kroknade de bägge två och höll på att somna. Jag försökte hålla de vakna, för det blir inget vidare om de somnar när det är så kort bit kvar.
När vi kom fram hade vår snälla granne satt på värmen åt oss men det var tokmycket snö så sambo och pappa J fick skotta en bra stund för att få till en gång så vi kunde komma in i huset med alla sakerna.
Efter att alla tjejerna och alla väskorna var inne i huset gick J ut en sväng till för att skotta upp tillräckligt mycket plats att vi kunde köra in bilen på tomten.
Och ytterligare en liten stund senare så sov alla så sött så sött.
torsdag 4 februari 2010
onsdag 3 februari 2010
Mitt favorituttryck
Mitt favorituttryck just nu är asswipe.
Det går liksom hem i alla lägen.
Jag har implimenterat uttrycket på jobbet och det används ganska ofta.
Idag frågade min kollega P vad uttrycket kommer ifrån.
Jag berättade att det kommer från en film med Eddie Murphy som heter The Golden Child, men eftersom P knappt var född när den filmen hade premiär visste han inte vad det var för något. Vilken hädelse...
Ack, den filmen såg jag hur många gånger som helst under min ljuva tonårstid och den var lika bra varje gång.
Jag är fortfarande väldigt förtjust i Eddie Murphy och framförallt hans filmer från slutet på 80-talet.
Det går att läsa om filmen på IMDB.com och när jag googlade lite hittade jag en sida med citat från filmen.
OJ så jag skrattade för mig själv.
Chandler Jarrell:
Hey, wait a second, you took a hundred. You took the hundred. No, that's, no. See, one dollar. See, one dollar's for you. See the George Washington. That's Benjamin Franklin, that's not happening. You just, you got the wrong money . . . can I have my money back? And, you gave me the wrong necklace, too.
The Old Man:
You're breaking my heart, asswipe.
Chandler Jarrell:
Oh, you speak English just fine.
Sömn och nya sängar.
Inatt vaknade jag och J av en duns.
Sedan ropade lillasysterkaninen på mig.
Jag sprang in till hennes rum och då sitter hon på golvet. Trots att hennes säng är jättebred så har hon snurrat sig ned på golvet.
Jag lade mig bredvid och så somnade vi om bägge två.
Lillayssterkaninen väckte mig sedan klockan 7 och sa:
-Naa kan inte sova! Mollon nu mamma?
Storasysterkaninen sov som en liten stock.
Sedan vi köpte nya sängar till småkaninerna så har storasysterakninen slutat att vakna på nätterna.
Jag brukar fråga henne på morgonen:
-Har du sovit hela natten igen?
-Ja, jag har myst under täcket hela natten svarar storayssterkaninen då.
Vi köpte en sk familjesäng till småkaninerna.
Dels finns det inte obegränsat med plats hemma hos oss av förklarliga skäl så en våningssäng var att föredra.
Men jag ville att det skulle finnas ordenligt med plats att kunna ligga bredvid en eller båda småkaninerna och då var en familjesäng perfekt.
Så här ser en familjesäng ut.
Den här bilden kommer från Länna möbler.
Vår är inte därifrån och inte heller vit. Men den ska bli har jag tänkt.
tisdag 2 februari 2010
En särdeles skön måndag
Måndagen var en särdeles skön dag.
Vi hade en skön morgon jag och småkaninerna och av någon outgrundlig anledning var det inte det minsta stressigt på morgonen.
På jobbet hade vi sån skön stämning, lugnt och avslappnat men ändå full fart. En väldigt effektiv och rolig dag var det.
På eftermidagen när jag hämtade småkaninerna så önskade storasysterkaninen att vi skulle äta raggmunk till middag, men vi hade inte någon potatis hemma.
Kan du inte göra plättar då mamma frågade hon då.
Jajamen, det kunde jag.
Så till småkaninernas stora förtjusning hade vi en plätt-picknick i vardagsrummet med sylt och grädde.
Efter maten lekte vi med två små snurror på golvet som är lillasysterkaninens. Medans vi snurrade bad jag storasysterkaninen att hon skulle utlysa tysta leken.
-Tysta leken börjar nu!
Den som pratar åker ut
På en minut! förkunnade storasysterkaninen.
Och genast ropar lillasysterkaninen glatt som alltid: Naa åkte ut! (Naa är hennes egna ord för JAG, det har hon använt sedan hon var 11-12 månader eller så.)
Varpå jag börjar skratta som 17 för jag tycker det är så roligt.
Sambo och pappa J sade något om snurrorna.
-JA! Jag vann säger storasysterkaninen glad.
-Naa vann säger lillasysterkaninen, djupt indignerad.
-En gång till ber jag.
Och så gör vi det säkert 4-5 ggr och den som tycker det är roligast, det är jag som skrattar lika mycket varje gång.