Kaos och gömda sockor

Igår när jag skulle åka hem från jobbet hade jag bråttom.
J var hemma med småkaninerna och han hade ett ärende att uträtta och en tid passa.
Men när jag kommer till tbanan så var det förseningar vid mitt jobb.
Nästa tbanestation är en knytpunkt där flera linjer går och den ligger inte så värst långt bort så jag sprang hela vägen dit.
När jag kom dit så hjälpte det inte så värst mycket för det var förseningar på alla linjerna.
Jag fick vänta en stund och det var tokmycket folk.
När tåget äntligen kom till t-centralen så var där så mycket folk att det inte gick att ta sig fram.
Det var bara som en stor svart massa som sakta sakta rörde sig framåt.

På perrongen vid min linje var det omöjligt att få plats och i högtalarna sade de om och om igen att det var förseningar och att tåg blablabla skulle avgå om en liten stund.

Men inte 17 kom det något tåg inte.
När tåget väl kom var det ungefär halva sthlms befolkning som skulle på.
Det var varmt, trångt och jag mådde bara mer och mer illa. Och blev mer och mer stressad.
Vid en station var det en kille som knuffade mig ur vagnen så jag höll på att trilla.
Nä fy, det var ingen rolig hemresa det.

Men desto roligare var det att bli mött av en busig lillasysterkanin när jag äntligen kom hem.
Febern var för tillfället nedtryckt med hjälp av Alvedon och hon var pigg och busig.
När jag öppnade hissdörren på vår våning kom hon utspringande genom ytterdörren, hoppade upp i min famn och sa att hon inte hade några skor på sig.

J gick på en gång och lillasysterkaninen drog med mig in i vardagsrummet och sade att hon hade gömt en av mina saker.
Har du din lilla busunge sade jag.
Ja, under soffan sade lillasysterkaninen.
Det var mina skönaste gos-sockor hon hade gömt och hon skrattade så hon höll på att kissa på sig när jag 'lyckades' hitta dem.
Åh så skönt det var att vara hemma!