Det mysigaste jag vet, är att somna i dubbelsängen med varsin liten kanin på varsin arm.
Först busar vi och skrattar så det kvillrar.
Sen säger jag att nu är det dags att sova och då brukar småkaninerna fortsätta busa en stund men när de förstår att nu är det slut så lugnar de sig.
Efter en stund blir deras andetag djupare och djupare och huvudena på mina armar blir tyngre och tyngre.
Sen sover de.
Men numera vill småkaninerna inte somna med mamman längre.
De vill somna själva, i sina egna sängar och då får de de såklart.
Men mamman saknar att ligga och lyssna på andetagen.
Fotot är tagen på julaftonskvällen hemma hos mormor och morfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar