Häromkvällen hade jag ett läkarbesök på min MVC.
Det är en läkare som jag har träffat alla mina tre graviditeter som är superbra. Han är egentligen överläkare på ett stort sjukhus här i Sthlm, men är på min lilla MVC ett par kvällar i månaden.
Tiden jag fått var den sämsta tänkbara, mitt i läggningsdags. Men eftersom jag var angelägen om att få träffa honom hade jag inte så mycket val.
Storasysterkaninen tog det hela med ro, med lillasysterkaninen blev så ledsen så ledsen när jag skulle gå. Precis om jag hade misstänkt.
Och var så trött och grät: snälla mamma, stanna hemma bara liiiite till!
-Nej nu måste jag gå sade jag och så fick vi bända loss hennes små armar som hon krampaktigt höll runt min hals.
När jag var borta fick småkaninerna bada och äta varsin isglass.
Och storasysterkaninen erbjöd storsint sin lillasyster att känna på hennes arm där hon hade fått en spruta tidigare på dagen.
Varje gång lillasysterkaninen petade på armen sade storasysterkaninen AAJJ! och så skrattade de bägge två så de höll på att kissa på sig.
När jag kom hem var de fortfarande vakna och lillasysterkaninen frågade om M(=läkare) hade gett mig en spruta i magen.
-Nej det fick jag inte sade jag.
-Har M sprutor?
-Jadå, det har han.
-Igår fick jag en spruta i armen av M, och sen gav han mig ett plåster säger lillasysterkaninen. Ett oranget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar